Sitter och läser och kollar på Madonna på tv. Hon fyller tydligen 50 år i dag. Femman visar hennes konsert The Confessions tour från London. Jag sitter mest och gapar av beundran. Hon är sån superkvinna. Vilken show hon bjuder på! Och hennes kropp då! Visst är hennes ansikte full av botox men kroppen kan man inte fuska sig till.
När Agaton skulle födas hade vi med några cdskivor till förlossningen. Jag ville inte ha helt tyst under förlossningen eftersom jag för jämnan har på radion, tv:en eller nån musik hemma. Förlossningen drog ju ut på tiden så Madonnas Ray of light kördes om och om igen.. Tror att John var ganska less på Madonna efteråt men det var faktiskt jag som skulle gå igenom smärtan och inte han så jag bestämde vilken musik vi skulle lyssna på!
Man skulle ju kunna tro att jag kanske skulle ogilla skivan nu efteråt men jag förknippar låtarna med nåt positivt. Madonnas techno-houseinspirerande låtar från den skivan hjälpte till under de många timmarna på förlossningen. De av er som varit på rave vet att man till slut efter lång tids dans och verkligt lyssnande på den monotona musiken går in i ett tranceliknande tillstånd där tiden verkar stå stilla. Man bara ÄR på ett härligt sätt. Precis så var det ju delvis när Agaton skulle födas. Det var sladdar, sprutor, apparater, barnmorskor, mat att få sig för att få energi, allmän förvirring, trötthet och sånt. I allt detta så ska man göra jobbet själv och då måste man hitta lite styrka nånstans. Man har ju stöd av pappan såklart eller vem det nu är som är med för att hjälpa till men i slutändan är det JAG som ska göra jobbet.
Tror absolut på att ha musik med som hjälp. Ett tips till dig Lotta! Tas med favvomusiken och kör hårt!