Det känns som om dagarna har gått fram med snigelfart med det blev till slut tisdag. Jag och Agaton tog bilen ner till tågstationen för att möta lillasyrran Wicktoria och hennes sambo Spencer. Så klart var tåget försenat 20 minuter.. Men till slut kom de! Det blev lite tårar på kinden för både mig och Wickan men det var glädjetårar! Vi har ju inte setts och knappt pratat på fyra månader. Wickan fick ett "spel" i Thailand och rakade av håret så nu var hon riktigt korthårig men hon passar bra i nya frillan. Man ser att hon är så lik vår pappa att det är skrämmande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar